Klen dialog låter så här: »Va fan, hörru, nu gör du mig besviken, kan du inte göra som jag säger snälla.« Bättre dialog så här: »Du gör mig besviken. Varför gör du inte som jag säger.« Det första exemplet är så smetigt att läsarens utrymme stryps. I det andra uppstår den skärpa och precision man inte har när man talar, men som man tror att man har.
Lena Andersson i Fokus.
