Ett märkligt sammanträffande

På väg hem mellan tunnelbanan och lägenheten idag frågar en tjej mig om vägen till nån slags idrottshall som börjar på Å nånting... Kugghjulen i min hjärna börjar snurra och här kommer det märkliga sammanträffandet som faktiskt gjorde att jag kunde hjälpa henne på rätt väg:

För ett par veckor sen, det var en solig söndag, bestämde jag mig för att ta en promenad i min boendeomgivning. Jag kollar ut en promenadväg på Eniro och ger mig iväg. Längs med promenaden noterar jag att inte långt från min bostad ligger Sätra idrottshall/idrottsplats eller nåt sånt... Jag tänker att jag bara för nyfikenhets skull ska kolla upp om de har nån typ av gruppträning där, då jag tidigare gått på det inom Stockholms Stad, dock då i Skärholmen.
  Först idag surfar jag in på www.stockholm.se och navigerar mig in till idrottsanläggningarna. Av en slump noterar jag att en annan idrottshall existerar på min egen gata i Bredäng! Det visste jag iofs, men inte riktigt i vems regi eller så. Inte heller visste jag att den hallen heter Ålgrytehallen.

Är det inte märkligt? Jag tror varken på religion eller ödet men hade jag haft någon som helst läggning för sånt hade jag i detta nu antagligen varit övertygad om att det var en högre makt som för nån vecka sen fick mig att promenera förbi Sätrahallen så att jag idag skulle få för mig att surfa in på stockholm.se för att jag ikväll skulle kunna hjälpa denna tjej med vägbeskrivning. Tänk om det är så?

Sjukt korrekt "Personality Profile"

Kikade in på och läste min "Personality Profile" igen på den kära Facebooken och den stämmer verkligen sjukt bra så jag måste lägga ut den här. Kommer inte riktigt ihåg vad det var för frågor man fick svara på, men smarta frågor måste det ha varit...:

Openness 38%
You dislike needless complexity, and prefer the familiar over the unusual. You are more conservative than many, but not extremely so.

Conscientiousness 75%
You avoid forseeable trouble through purposefully planning and achieve success through persistence. You are reliable and in control of your life.

Extraversion 38%
You prefer low-key social occasions, with a few close friends. It`s not that you are afraid of large parties; they`re just not that fun.

Agreeableness 94%
You are extremely easy to get along with. You are considerate, friendly, generous and helpful and you consider most other people to be thoroughly decent and trustworthy.

Neuroticism 38%
You are calm and emotionally stable. Things rarely bother you, and when they do get you down the feeling does not persist for long.

Elektronisk musik

Pga av diverse omständigheter (hehe) i mitt liv har jag den senaste tiden lyssnat en del på s.k. elektronisk musik. Jag är inte så insatt i denna värld men ikväll har jag konstaterat följande:

Elektronisk musik passar säkert utmärkt att dansa till. I hemmets lugna vrå kan musiken fungera effektivitetshöjande vid aktiviteter som matlagning och städning. Under själva intagandet av mat, eller aktivitet som kräver större koncentration (som att skriva detta blogginlägg ;-) då blir det soft-listan som åker på istället (eller möjligen lite härliga hits). Enligt min mening.

Ett bra inlägg om hur ravekulturen felaktigt kommit att förknippas med droger finns för övrigt här, läsvärt!

Vaddå CSN dåliga?

Ok, nu fattar jag inte alls allt tjafs om att CSN är hopplösa och att det tar evigheter innan man får sin utbetalning. Inför att jag skulle börja plugga i höst fick jag till och med rådet att jag bör söka CSN redan innan jag ens kommit in(!). Det gjorde jag dock inte, däremot per omgående efter att jag fått antagningsbeskedet. Sen skickade jag in min studieförsäkran i måndags och första utbetalningen fanns på kontot i torsdags.

Rent politiskt håller jag iofs med om att CSN borde konkurrensutsättas, men det är en annan femma.

"Det är John Galt som talar"

Så har jag nu äntligen läst ut Och Världen Skälvde av Ayn Rand, en otroligt omfattande filosofisk och politisk thriller vars budskap man kan önska att många fler skulle ta till sig. Av den anledningen kan jag tycka att det är lite synd att boken omfattar drygt 1200 sidor med ganska så liten text, med vanlig typsättning hade sidantalet säkerligen sträckt sig mot det dubbla. Och det gör förstås att boken blir något otillgänglig för den stora massan, herregud, till och med jag - som är en van läsare - hade svårt att ta mig igenom den.

När jag läser en bok drivs jag mest i de partier där handlingen verkligen går framåt. Och Världen Skälvde består av otroligt mycket dialog - och monolog. Jag började med boken redan julen 2005(!), lite pinsamt jag vet... Men det som fått boken att nu ligga ett tag är just ett otroligt långt tal i kapitlet "Det är John Galt somt talar" i slutet av boken. Det finns otroligt mycket förnuft i det kapitlet men handligen rör sig inte precis framåt och därför har min lust att ta upp boken och läsa varit på paus ett bra tag. Men för nån vecka sen tog jag mig till slut igenom kapitlet och efter det tuffade handlingen på i ordentlig fart igen ändra fram till slutet.

Tidsmässigt uppfattar jag det som att boken utspelar sig i ett 50-tal, dock osäker på om diverse världskrig och annat har inträffat i bokens version av världen. Kortfattat kan man säga att boken handlar om hur de styrande i Amerika driver mentalitet och samhällets uppbyggnad i en extrem vänsterpolitisk inriktning. Något som till slut leder till att alla typer av framstående intellekt går under jorden - går i strejk. John Galt är en av dessa.

Som sagt, lite synd är det att Ayn Rand inte valde att paketera denna berättelse på ett lite mer tillgängligt sätt, samtidigt som jag själv inte skulle vilja ha en enda sida av denna bok oläst. Och trots att jag gärna skulle se att fler tog del av berättelsen är jag skeptisk till eventuella idéer om att göra film av boken. Jag tror helt enkelt det skulle bli svårt att fånga bokens djup på vita duken. Möjligen kan man tänka sig en Kill Bill-variant där berättelsen redan från början delas upp på 2-3 filmer (eller varför inte en tv-serie?).

Låt mig avsluta med ett par citat från "Det är John Galt som talar":

Om du vill veta vad ni förlorade när jag lämnade er, och när de som gick i strejk med mig övergav er värld - ställ dig då i en ödemark orörd av människor och fråga dig själv vilka överlevnadsmöjligheter du skulle ha och hur länge du skulle klara dig om du vägrade tänka, när du inte har någon i närheten som kan lära dig de rätta rörelserna, eller, om du väljer att tänka, hur mycket ditt intellekt skulle kunna upptäcka - fråga dig hur många oberoende slutsatser du har dragit i ditt liv och hur mycket av din tid du använde på att utföra handlingar du lärt av andra - fråga dig om du skulle vara i stånd att upptäcka hur man plöjer jorden och odlar sin föda, om du skulle kunna uppfinna ett hjul, en hävstång, en induktionsrulle, en generator, ett elektronrör - och avgör sedan om människor av förmåga är utsugare som lever på frukterna av ditt arbete och stjäl det välstånd du producerar, och om du vågar tro att du har makt att förslava dem. Låt kvinnorna ta en titt på en kvinna i djungeln med skrynkligt ansikte och hängbröst som sitter och mal mjöl i ett stenfat timme efter timme, århundrade efter århundrade - och låt dem fråga sig om deras 'instinkt att tillverka redskap' kommer att förse dem med kylskåp, tvättmaskiner och dammsugare och, om inte, om de verkligen vill förinta den som försåg dem med allt detta, men inte genom 'instinkt'.

Vi begärde att ni skulle låta oss vara - fria att tänka och arbeta efter eget val - fria att ta risker och bära egna förluster - fria att tjäna vår egen profit och skapa vår egen förmögenhet - fria att satsa på er rationalitet, att underkasta våra produkter er bedömning med frivillig handel som syfte, att lita till vårt arbetes objektiva värde och till ert intellekts förmåga att förstå det - fria att räkna med er intelligens och heder och att inte förhandla med annat än ert intellekt. Sådant var det pris vi begärde och som ni valde att förkasta som för högt. Ni beslöt att kalla det orättvist att vi, som har lyft upp er ur era ruckel och försett er med moderna lägenheter, med radio, film och bilar, skulle äga våra palats och yachter - ni beslöt att ni hade rätt till era löner men att vi inte hade rätt till våra vinster, att ni inte ville att vi skulle förhandla med ert intellekt utan med ert gevär.

Studier, here I come

Sådärja, då har jag fått klar min CSN-ansökan och gjort det första litteraturinköpet.

Den 13 augusti återkommer strukturen in i mitt liv. Lövly.

Listan om mig

Jag snor vidare en lista från Maria.

Vad heter du? Dan Pettersson
I mellannamn? Erik Andreas
Vart bor du? Bostadsrätt i Stockholm, Skärholmen, 45,5 kvm
Trivs du där? Japp! Så mycket så jag tänker bo kvar här på studiemedel i två år... *poor*
Brukar du läsa horoskop? Så ofta jag kan, för skojs skull.
Har du körkort? Nej, bor i Stockholm... Ok, lite ångest kanske jag har över att jag borde skaffa det.
Äger du några Converseskor? Eh... Nej.
Favoritdjur? Att ha katt, på zoo Lejon.
Vad spenderar du dina pengar på? Hehe, får väl skriva boendet då... Sen lägger jag en hel del på mat och så en slant på kurser i improvisationsteater.
Senaste konserten? Hm... konsert... det var ett tag sen... antagligen Keane nån gång i höstas, som jag blev bjuden på.
Festar du mycket? Nej, snarare för lite...
Sprit, cider, vin eller öl? Vitt vin eller cider. Aldrig öl.
Brukar du bli för full? Nej.
Antal kuddar i sängen? Två, men jag använder bara den ena.
Kan du baka bullar? Nja, bättre på att laga mat än bröd och sånt...
Har du varit med i scouterna? Nej, jag hatar friluftsliv.
Bläck eller blyerts? Bläck.
McDonald’s eller Burger King? MAX är klart godast, men hellre McDonalds än Burger King.
Är du allergiskt mot något? Nej.
Äger du ett busskort? Ja.
Dricker du blå, grön eller röd mjölk? Ett glas blå till frukost.
Hur ser du ut idag? Snorig, ej i ordning i håret, mjukisbyxor och en t-shirt. I have seen better days...
Har du haft sex idag? Nej.
Nästa mål i ditt liv? Plugga till .NET-programmerare, vilket jag börjar med 13 augusti.
Vad såg du senast på tv? Inspelat avsnitt av Will&Grace.
Hur svarar du i mobilen? "Hej, det är Dan."
Vem ringde du senast? Hm... måste kolla... Christian, i förrgår...!
Vad sa den du ringde? Att han fortfarande (21:24 typ) var kvar på sitt nya jobb och att det kändes bra.
Antal timmar sömn inatt? Typ 8.
Vad innehåller din favoritnattmacka? Dubbelmacka med smör, senap, skinka och lite riven ost.

HAR DU NÅGONSIN...
Bråkat med ditt husdjur: Har inget husdjur
Drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Nej.
Är du ensam nu: Ja.
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: Allt som jag senast lyssnade på.
Vill du gifta dig: Inte för sakens skull, men med rätt person så varför inte.
Vill du ha barn: Nej, men jag kanske ändrar mig.

FAVORIT...
Rum i huset: Hus? Jag bor en lägenhet med öppen planlösning, det enda rummet är toan... Fast mitt loftkontor är typ som ett rum och det är en klar favorit, särskilt nu när jag gjort iordning här ordentligt...
Typ av musik: Schlager, pop, senaste hitsen, vispop, the ark, melody club, di leva,
Månad: Juni, för då fyller jag år... gud vad töntigt...
Sten: Eh... känner ingen som heter Sten.

DE SENASTE 48 TIMMARNA, HAR DU...
Gråtit: Nästan.
Köpt någonting: Ja, ett fotoalbum och mat.
Varit sjuk: Ja, tyvärr. Envis förkylning som jag verkligen inte har tid med...
Sjungit: Nej, ont i halsen juh...
Sagt “Jag Älskar Dig”: Nej.
Velat säga till några att du älskar dem: Kan inte bestämma mig... *rodnar*
Träffat nån ny person: Nej.
Saknat någon: Nej. Har lite ångest över att jag är en person som inte saknar...
Kramat någon: Ja.

SENASTE...
Låt du hörde: Liar's Paradise/Andersson & Gibson
Film du såg: Harry Potter och Fenixorden, igår!
Drink du köpte: Typ "Apple politan" tror jag...
Sak du stal: Hm... hittade en femtioöring på golvet på tåget...
Mat du åt: En bit "delikatessbröd" med vitlök och ost...
Gången du åt en korv: Korv stroganoff hos Teo för ett par veckor sen.

FÖRSTA
Första bästa kompis: Christian (inte samma som jag ringde... ;-)
Första inhandlade skiva: Pinsamt, en E-type-skiva...
Första förälskelse: Naiv: Kille i gymnasiet Riktig: Teo.
Första begravning: Still to come...
Första piercing/tatuering: Nej tack.
Första fiende: hehe, tjej i min högstadieklass... no names.

SENASTE
Senaste människa du slog: Jag slåss inte... hehe
Senaste stora bussresa: Oj, det var ett tag sen, antagligen Stockholm-Gislaved för typ 4-6 år sen.
Senaste dusch: Igår. Sjuk ju, bara hemma idag...
Senaste irritation: Att jag blivit sjuk. AAAAAARGH!
Senaste glass: Yoghurtglass i Gallerian, i strut för en gångs skull.
Senaste skjortan du haft på dig: Vit skjorta med svart rutmönster på min systers bröllop.

Sjuk

En av de jobbigaste sakerna med att vara sjuk (förkyld) är när man känner att man omöjligt orkar sova mer än man redan gjort, så man tar sig upp ur sängen bara för att upptäcka att man inte riktigt orkar göra nånting... Nåja, till slut orkade jag i alla fall köra igång datorn och författa denna bloggpost... What's next?

Höjden av ironi

Vaknade intresserat till liv i morse när Gomorron Sverige rapporterade om den två dygns långa terroristövning som idag och imorgon genomförs i Stockholm.

Men när man läser att Krisberedskapsmyndighetens sambandssida för de deltagande i övningen kraschat under dagen kan man ju inte låta bli att skratta - och sucka.

Man kan ju bara tänka sig vilka belopp Krisberedskapsmyndigheten pungat ut till någon IT-konsultfirma utan att ordentligt avtala vilken kapacitet weblösningen behöver. Och även om det fanns med i avtalet är det så otroligt lätt för konsultfirman att hävda att belastningstester gjorts men i själva verket kanske sådan tester inte alls kan jämföras med "verklig trafik". Detta och mycket annat planerar jag att lära mig om till hösten, ansökningar är postade idag.

Mer finns att läsa till exempel här, och här.

Veckans VV-rapport

Vid onsdagens ViktVäktarbesök visade vågen -0,1. Detta efter en vecka med lite slarvigt ätande men mycket promenerande...

De tre senaste veckorna har resultaten varit +1,1, -1,4 och nu -0,1. Uppgången för två veckor sen kan förklaras med att jag var på VV vid den senare tiden på kvällen efter att jag ätit en kebabtallrik med ris, normalt sett brukar jag ju inte äta innan VV-besöket utan efter. Nedgången på 1,4 kan alltså då förklaras med att jag var åter på VV min vanliga tid innan jag hade ätit, dock efter en påskvecka med ganska mycket mat...! Så egentligen är det först nästa vecka jag återigen har ett "normalt" utgångsläge från föregeående vecka att jämföra med, så då ska det bli riktigt intressant hur mycket jag går ner när jag nu har tid att röra på mig en hel del samt goda förutsättningar att äta bra här hemma.

Idag SKA mitt kontorsloft städas och sen ska jag komma igång med jobbet. Ja just det, har sovit gott inatt. ;-)

Forftfarande sömnproblem

Jag har fortfarande svårt att sova och kan inte annat än att relatera det till den situation jag valt utefter den situation jag var i.

Men trots att jag nu pratat med mitt lilla extrajobb och fått mer att göra där, tillräckligt för att jag borde kunna klara mig helt ok en tid framöver, så finns oroskänslan kvar i kroppen när jag ska sova. Jag har inte så svårt att somna på kvällarna men drömmer extremt mycket, känner det som att jag halvsover och kan absolut inte somna om på morgnarna då jag vanligtvis vaknar nån gång mellan 5 och 6.

Efter lite tänkande har jag kommit fram till att vad jag behöver göra är att verkligen komma igång med det där extrajobbet - som jag jobbar med hemifrån. Jag tror att om jag bara kom igång skulle jag känna mig tryggare och ha lättare för att sova. Problemet är att sömnbristen i sig gör mig något orkeslös och jag skulle behöva ha en riktigt pigg dag för att komma igång... Blir det inte bättre i början på nästan vecka med sömnen överväger jag att söka läkare för att få sömnpiller.

*gäsp*

Till mina kollegor

Hej,
Under de senaste veckorna har jag mått väldigt dåligt över att gå till jobbet. Redan när jag tackade ja anade jag att det var ett jobb där jag skulle känna mig lite vilse. Men aldrig trodde jag att det skulle få mig att må så dåligt.

Jag har valt att säga upp mig och kommit överens med Pia om att göra så med omedelbar verkan. Efter att jag gick från jobbet i onsdags har jag stegvis mått bättre och jag känner att jag fattat rätt beslut. Ett par stycken jag pratat med om det här har använt uttrycket "gått in i väggen". Själv ser jag det snarare som att jag var på god väg dit men svängde undan i tid.

Jag vill vara tydlig med att jag inte hyser något agg mot någon och att jag gärna håller kontakten på olika sätt. Jag vill be om ursäkt för att mitt arbete nu kommer att lämpas över på några av er andra - men jag kommer inte att be om ursäkt för att jag satt mig själv främst. Jag vill tacka Pia för att jag fick den här chansen - och be om ursäkt för att jag inte tog den.

Pia - min chef - heter egentligen något annat.

En obekväm sanning

Efter att ha sett Al Gore gästa Oprah Winfrey på TV alldeles nyss har jag nu lagt in hans film om den globala uppvärmningen - En obekväm sanning - i min Lovefilm-lista. Se den du också!

Nederlag att sova?

Ännu en tidig sömnlös morgon. Men inte så mycket på grund av grubblerier idag, låg istället och funderade på mitt lilla extrajobb.

En grubbling som dök upp var dock att en av anledningarna till att det är svårt att somna om om morgnarna verkar vara en känsla av att det skulle kännas som nåt slags nederlag att bara dra täcket över sig och sova bort en (förmid)dag (och sen kanske ännu fler dagar).

Just nu känner jag mig dock aningens för outsövd för att riktigt orka ta tag i någonting. Så det rätta kanske är att sova i alla fall.

Sömnbrist

Jag har försökt att inte vända på dygnet allt för mycket de senaste dagarna och inte alls haft svårt att somna om kvällarna... Däremot vaknar jag allt för tidigt på morgnarna och hänger mig åt "existentiella grubblerier" som gör att jag omöjligen kan somna om... Men jag försöker tänka på att jag inte behöver ha bråttom med vad jag ska göra härnäst och passa på att njuta av tillvaron. Men somna om det kan jag inte.

Ett väggspring?

I något samtal de senaste dagarna har begreppet "gått in i väggen" yppats. Jag ser det snarare som att jag förhindrat att låta det gå så långt. Och känner mig jäkligt stolt över det.

Men visst känns det lite märkligt denna första dag utan ett jobb att gå till varken nu eller - vad jag vet nu - om en månad. Idag ska i alla fall lägenheten min städas och bladet vänds till ett nytt kapitel i mitt liv. Spännande.

Frivilligt arbetslös

Så var det klart. Efter ett antal telefonsamtal med chefen igår och ett mejl till den samma med föregående blogginlägg stod situationen klar för henne. I sista samtalet i går eftermiddag bestämdes tid för ett möte idag 8:30 för att lösa diverse praktiska saker.

Morgonen började med att jag vaknade klarvaken redan vid 6-tiden och till slut kunde jag inte ens låta bli att gå upp - en halvtimme tidigare än vad jag behövde. Att jag känt mig så pigg en morgon vet jag inte hur länge sen det är - säkert mer än två veckor sen så det kändes som en skön bekräftelse på att jag var på rätt spår med mitt beslut.

Vid mötet gjorde hon ett sista försök att undersöka om det fanns nån möjlighet för mig att jobba kvar med nånting men jag stängde dörren till det och då tyckte hon att det var bätte att avsluta det hela rakt och kvickt genom att jag lämnade över det senaste jag gjort, flyttade över mina filer till den gemensamma servern etc. Ca 10:30 gick jag från jobbet som en "fri man". Det var känslan.

Visst finns det en liten orosklump kvar i magen kring vad jag ska göra nu. Men den är sååå många gånger mindre än den klump som legat där tidigare.

Och inte nog med detta. Trots en matkatastrofal men i sammanhanget ändå underbar påskhelg hos min syster berättade vv-vågen om en viktnedgång på 1,4 kg! Kanske borde man "krisa ihop och lösa situationen" varje vecka...? ;-)

Bit ihop eller bryt ihop?

Den frågan brukar gänget i Rix Morronzoo ställa till Morgonens gäst. Och jag har aldrig hört nåt annat svar än ett glatt och glättigt "bit ihop". Och fram tills nu har det inte varit något konstigt för mig.

För ett tag sen avslutade jag en anställning med siktet inställt på studier. Men ett annat jobb dök upp via kontakter, ett vikariat, och jag bestämde mig för att tacka ja och skjuta på studierna till hösten.

Nu har jag i ca 1-2 veckor mått dåligt varje morgon när jag ska upp till jobbet. Jag har hamnat i en situation där jag känner att jobbet jag fått är utanför min kvalifikationer och där jag känner att jag inte kan ta ansvar för att det arbete jag gör blir bra utfört. Eftersom jag inte känner mig tillräckligt kvalificerad känner jag mig inte heller motiverad att utföra arbetet. Konsekvensen har blivit att jag mår dåligt och inte riktigt orkar fungera ens utanför arbetstid. Jag har varit dålig i kontakten med vänner, inte städat min lägenhet på länge och situationen har nog också medfört en del tröstätande som gjort det svårt för mig att gå ner i vikt (på totalen har jag inte gått ner nånting denna sidan årsskiftet). Det blir jobbigt med sociala sammanhang därför att man ALLTID kommer in på samtalsämnet jobb och då förväntas man le och säga att man trivs jääättebra med sitt fantastiska jobb. För det är ett bra jobb. Bara inte för mig.

Ganska länge har jag tänkt att jag ska kunna bita ihop tills vikariatet är slut den 10 augusti. Men nu bryter jag ihop istället. Jag orkar inte med det här mer och långsiktigt kan det inte vara sunt att på rubrikens fråga svara "bit ihop". Jag har sjukanmält mig idag och på samma gång bett min chef att ringa upp mig. Det kommer bli ett jobbigt samtal som jag just nu mår illa och gråter över. Och jag kan bara hoppas att det känns skönt efteråt.

Sen ska jag leva igenom nån slags uppsägningsperiod som förhoppningsvis inte blir på en hel månad. Därefter tänker jag faktiskt vara frivilligt arbetslös ett tag. Det där med pengar har jag under kontroll och jag har ett litet extrajobb som jag tycker är roligt, som jag kan och som kan dra in lite mer i kassan. Men visst lär jag få leva snålt. Men hellre det än att må så här pissigt.

Till hösten BLIR det studier och därefter start på det yrkesliv jag egentligen alltid velat ha.

Fördröjd publicering. Detta inlägg skrevs tisdag morgon men publiceras först nu för att texten i sig inte skulle påverka den då pågående situationen. Ungefär som att "Ordförande Persson" sändes först efter Perssons avgång. ;-)

Singel

Är singel igen. Jag har ett ex. Och många fina minnen.

Den här bloggen är inte särskilt privat så nog skrivet om det.

Varför blir även viljorna måsten?

Förra söndagen hade jag i princip hela dagen för mig själv och efter att jag fixat undan med lite disk och annat hade jag verkligen möjlighet att göra precis exakt vad jag ville. Mitt problem var att jag kunde inte komma på riktigt vad jag ville göra.

Visst har jag en massa saker jag kan göra som jag tycker är roliga men det är precis som att om man har bestämt sig för att man vill läsa en bok, följa en tv-serie (vilket jag gör via min kära gamla video), blogga, spela ett datorspel eller vad det än må vara så övergår det ganska snabbt till ett inte-så-roligt-som-det-var-tänkt måste.

Kanske inte den allra tyngsta typen av måsten, men ändå. Det känns lite frustrerande...