Så var det klart. Efter ett antal telefonsamtal med chefen igår och ett mejl till den samma med föregående blogginlägg stod situationen klar för henne. I sista samtalet i går eftermiddag bestämdes tid för ett möte idag 8:30 för att lösa diverse praktiska saker.
Morgonen började med att jag vaknade klarvaken redan vid 6-tiden och till slut kunde jag inte ens låta bli att gå upp - en halvtimme tidigare än vad jag behövde. Att jag känt mig så pigg en morgon vet jag inte hur länge sen det är - säkert mer än två veckor sen så det kändes som en skön bekräftelse på att jag var på rätt spår med mitt beslut.
Vid mötet gjorde hon ett sista försök att undersöka om det fanns nån möjlighet för mig att jobba kvar med nånting men jag stängde dörren till det och då tyckte hon att det var bätte att avsluta det hela rakt och kvickt genom att jag lämnade över det senaste jag gjort, flyttade över mina filer till den gemensamma servern etc. Ca 10:30 gick jag från jobbet som en "fri man". Det var känslan.
Visst finns det en liten orosklump kvar i magen kring vad jag ska göra nu. Men den är sååå många gånger mindre än den klump som legat där tidigare.
Och inte nog med detta. Trots en matkatastrofal men i sammanhanget ändå underbar påskhelg hos min syster berättade vv-vågen om en viktnedgång på 1,4 kg! Kanske borde man "krisa ihop och lösa situationen" varje vecka...? ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar