Bit ihop eller bryt ihop?

Den frågan brukar gänget i Rix Morronzoo ställa till Morgonens gäst. Och jag har aldrig hört nåt annat svar än ett glatt och glättigt "bit ihop". Och fram tills nu har det inte varit något konstigt för mig.

För ett tag sen avslutade jag en anställning med siktet inställt på studier. Men ett annat jobb dök upp via kontakter, ett vikariat, och jag bestämde mig för att tacka ja och skjuta på studierna till hösten.

Nu har jag i ca 1-2 veckor mått dåligt varje morgon när jag ska upp till jobbet. Jag har hamnat i en situation där jag känner att jobbet jag fått är utanför min kvalifikationer och där jag känner att jag inte kan ta ansvar för att det arbete jag gör blir bra utfört. Eftersom jag inte känner mig tillräckligt kvalificerad känner jag mig inte heller motiverad att utföra arbetet. Konsekvensen har blivit att jag mår dåligt och inte riktigt orkar fungera ens utanför arbetstid. Jag har varit dålig i kontakten med vänner, inte städat min lägenhet på länge och situationen har nog också medfört en del tröstätande som gjort det svårt för mig att gå ner i vikt (på totalen har jag inte gått ner nånting denna sidan årsskiftet). Det blir jobbigt med sociala sammanhang därför att man ALLTID kommer in på samtalsämnet jobb och då förväntas man le och säga att man trivs jääättebra med sitt fantastiska jobb. För det är ett bra jobb. Bara inte för mig.

Ganska länge har jag tänkt att jag ska kunna bita ihop tills vikariatet är slut den 10 augusti. Men nu bryter jag ihop istället. Jag orkar inte med det här mer och långsiktigt kan det inte vara sunt att på rubrikens fråga svara "bit ihop". Jag har sjukanmält mig idag och på samma gång bett min chef att ringa upp mig. Det kommer bli ett jobbigt samtal som jag just nu mår illa och gråter över. Och jag kan bara hoppas att det känns skönt efteråt.

Sen ska jag leva igenom nån slags uppsägningsperiod som förhoppningsvis inte blir på en hel månad. Därefter tänker jag faktiskt vara frivilligt arbetslös ett tag. Det där med pengar har jag under kontroll och jag har ett litet extrajobb som jag tycker är roligt, som jag kan och som kan dra in lite mer i kassan. Men visst lär jag få leva snålt. Men hellre det än att må så här pissigt.

Till hösten BLIR det studier och därefter start på det yrkesliv jag egentligen alltid velat ha.

Fördröjd publicering. Detta inlägg skrevs tisdag morgon men publiceras först nu för att texten i sig inte skulle påverka den då pågående situationen. Ungefär som att "Ordförande Persson" sändes först efter Perssons avgång. ;-)